Strävorna

Livet är så bra som man gör det. Personen är utvecklingsbar. Det egna jaget föränderligt. Och kroppen ett sandkorn som under rätt omständigheter kan förvandlas till en pärla.

Jag fick livet gratis, utan att be om det. Jag fick en kropp, en själ och ett lynne. Det kunde jag varken välja eller påverka. Men nu när jag är här så ligger allt i mina händer. Som jag ser det så är det min skyldighet mot mig själv att göra det bästa av situationen. Hur omöjlig den än må vara och hur olyckligt slut den än har!

Jag har inte valt att vara här, men väl här ligger livet helt i mina händer. Det är upp till mig att göra det bästa av situationen. Min hjärna är min styrka, mina händer mina redskap och min vilja mitt bränsle. Med det kan jag att gå hur långt som helst – så långt jag vill.

MINA TIDIGARE MÅL
Hitta balans! Jag vill bli en sådan människa som: njuter av mat och ändå håller formen, vilar och tränar lagom, jobbar när hon jobbar och slappnar av när hon är ledig, älskar och älskas, ger och tar lika mycket, vågar satsa, vinner och förlorar utan att älta och bjuder på sig själv. Dessutom vill jag lära mig att vara mer spontan och lära mig att vara ”allt eller något” snarare än ”allt eller inget”.

Dessa mål tycker jag själv att jag mer eller mindre har uppnått. Numera handlar mina strävor mer om att vara en god medmänniska, en bra lärare, en omtänksam, osjälvisk flickvän och så småningom en fantastisk mamma. I år är jag gravid. Det betyder att jag inte tänker lägga några nya prestationskrav på mig själv under detta år. Jag har jobbat massor med mig själv under 2008 (KBT-terapi, kurs i mindfulness, SSRIbehandling) och känner mig nu starkare än någonsin. Jag är gravid och det känns superbra. Istället för att, som vissa andra, bli knäpp och nojig så har graviditeten haft en fantastiskt bra inverkan på mitt psyke. Jag lever i nuet. Jag tar dagen som den kommer och är lugn – för det är inget annat jag kan göra. Allt ligger inte längre i mina händer utan somliga saker – som till exempel bebisars tillväxt och eventuella datum för förlossning sker av sig självt, när det vill, utan att jag kan rå på det. Samma är det med graviditetskilon, svettattacker och cravings. De är där och de kommer att gå över i sinom tid, men inte när jag sätter stopp utan när tiden är inne.

Det känns ganska skönt konstigt nog. Jag trodde aldrig att jag som är ett kontrollfreak utan dess like skulle tycker att det var spännande med en sådan oviss tillvaro, men det gör jag. Och jag misstänker att tillvaron kommer tappa sin struktur ytterligare när knodden kommer ut. Då kommer det verkliga kaoset braka lös – och jag kommer för en lång tid framöver få glömma allt var planering, prestationsmål och välfylld kalender heter.

Trodde aldrig jag skulle säga det, men det ska bli kul. Som en ny fas i livet.

En spontan okontrollerbar ”glid-med-och-se-vad-som-händer-och-glöm-inte-att-du-är-avsvarig” fas.