MVC -> BVC -> RSC

I morse var jag på återbesök på MVC. Vi snackade förlossning och preventivmedel och så fick jag en gynundersökning där barnmorskan kollade om livmodern dragit ihop sig (det hade den), om mina stygn läkt (det hade de) och om jag fått tillbaka muskelkraften där nere (det hade jag inte). Jag fick i läxa att knipträna mer och oftare.

Efter lunch var jag och Vincent på BVC och vägde honom. Åter igen har jag testat att bara föda honom på bröstmjölk och åter igen har det resulterat i att han inte växer som han ska. Den här gången hade han iofs inte gått ner i vikt, men han stod still. Samtidigt har han växt ytterligare 2,5 cm på längden. Så nu väger han 4880 gram och är 58,5 cm lång. Och jag går tillbaka till att både amma och ge honom ersättning i nappflaska. Suck. Det suger att inte räcka till.

Nu ikväll har Vincent varit med mig på kören och fy fan vad bra det gick! Han sov hela repet.

Vincent fick en present av kören – en jättesöt vit nalle. Och så sjöng alla Happy Birthday för honom – fastän han sov. Helt otroligt vilket välkomnande.

Väl hemma har jag ammat och sedan har Kristofer gett honom ytterligare mat i nappflaska. Åter igen blandas det mjölkersättning i nappflaska här hemma. Och nallen har vi döpt till Peggy (efter Peggy Gram).

Vincents första körrep

Igår kom vi hem igen efter några härliga dagar i Falkenberg. Jag hann inte mer än ställa in väskorna innan jag var tvungen att åka för att hinna till veckans samrep i Årsta så Kristofer lämnades själv med Vincent trots att han är sjuk. Stackaren. Ikväll ska dock Kristofer få vila för Vincent ska följa med mig på kören.

Vi har fått låna ett par hörselskydd till honom.

Sångsugen

Imorgon är det heldagsrep med kören. Vi ska bli coachade av en man som heter Doug. Jag ska gå dit på förmiddagen. Det ska bli kul att sjunga igen. Det har ju faktiskt gått två veckor sedan sist!

När jag repar ska Kristofer vara hemma med Vincent själv för första gången. Spännande! För att Kristofer ska klara sig om Vincent blir hungrig så har vi köpt en liten tetra med mjölkersättning som man kan mata med flaska. Och idag har Kristofer tränat på att mata Vincent med flaska och Vincent har fått prova att matas av pappa. Ätit ur flaska har Vincent gjort förut. Det fick han nämligen prova tredje natten på BB då hans mamma var för trött för att amma… Det gick bra då och det gick bra idag.

Jag är säker på att Kristofer och Vincent kommer att klara sig bra hemma imorgon också.

Godmorgon

Lördag den 12 september och fortfarande ingen bebis. Jag hade faktiskt inte räknat med det heller. På något sätt känns det som att ”går jag över tiden så går jag över tiden” och då med råge!

Idag är det Music School i Huddinge och jag ska strax åka dit och lyssna på när Tonetrip blir coachade av Sandy.

Det ska bli kul eftersom jag aldrig varit på Music School förut. Om jag orkar ska jag åka dit imorgon också. I så fall ska jag lyssna på Britt-Helene & ReMix när de förklarar/demonstrerar: ”How to lose a Competition in all 4 categories”.  

Dag 11 – 15 Hawaii

Efter finalen har vi åkt runt hela ön i hyrbil. Vi har snorklat, knallat i regnskog, badat med sköldpaddor, solat, käkat ananas, besökt hawaiianska tempel…

… och det har varit underbart.

Dag 9 – 10 Hawaii

Dagen efter semifinalen fortsatte vi öva – för då var det ju dags att förbereda sig för finalpaketet!Lördagen var det final och vi tävlade som nummer 5. Dagen började klockan 6 på morgonen med makeup och fortsatte med sminkansyning klockan 830.

Om man inte hade sminkat sig som beordrat så fick man göra om, bättra på eller fylla i.

Vårt finalpaket hade spiontema. Här är jag och Lisa klädda och sminkgodkända:

Tävlingen gick bra. Vi kom femma. Jag var först lite besviken då jag hoppats på tre, men när man sätter det i perspektiv så var det inte så himla illa; vi var bättre än 28 körer och sämre än fyra i en tävling med fyra körer som alla vunnit tävlingar minst en gång tidigare. Och vi tävlade i USA i den amerikanska genren Barbershop mot amerikanska körer, på engelska, bedömda av amerikanska domare… Femma är fan inte illa.

<a

Min första barbershopmedalj!

(forts följer)

Dag 4 – 8 Hawaii (eller rättare sagt ‘Oahu’)

Den 3 november åkte jag från Los Angeles till Hawaii för att tävla i Sweet Adelines International. Jag kom dit mitt på dagen och mina rumskompisar (Cajsa, Lisa och Emma) kom först på kvällen, så jag tillbringade den dagen med att surfa, handla mat och slappa.

Måndagen hade vi ledigt innan vi på tisdagen började repa inför semifinalen (på torsdagen). Vi tog det lungt, undersökte Honolulu och hängde nere på stranden. Jag tog en morgonpromenad och på kvällen käkade vi japanskt.

Här är jag och Emma nere vid stranden i Honolulu:

På tisdagen och onsdagen repade vi större delen av dagen. Här är jag och Cajsa under en av våra små pauser:

Torsdagen var det semifinal. Det var helt otroligt mycket fjärilar i magen den dagen. För att mildra dessa fick vi alla en varsin fjärilstatuering av Harmony Hights Uppsala:

Vi tävlade som nummer 11 av 33.

Och efter att vi väl sjungit var väntan oändlig tills vi fick veta vilka som gått till final.

I väntan på resultatet gick vi ner till stranden…

Vi gick till final.

(forts följer)

Dag 3 Los Angeles

Tredje dagen i Los Angeles var iofs ett par dagar sedan, men jag har inte haft en chans att skriva förrän nu (och nu har jag egentligen inte tid heller för jag borde sova, men okej). Dag nummer tre i Los Angeles var då vi träffade Harbourlites (den kör som vann Sweet Aderlines International i fjol) och gjorde en konsert med dem som hette ”How Swede it is”. Konserten hade varit slutsåld i över en månad och lokalen var så smockfull att vi inte ens fick titta på varandra.

Konserten gick bra – vi överglänste regerande världsmästarna på deras hemmaarena och fick stående ovationer!

Att sjunga i en barbershopkör är inte som att vara med i vilken kör som helst – det är så mycket mer än så: Man sugs in i en helt gränslöst stor familj (som nästan liknar en sekt). Man tränar på allt tills man blir blå. Till slut sitter allt i muskelminnet och man skulle kunna uppträda i sömnen. Man tävlar om att sjunga så bra som möjligt, så synkat som möjligt, med bäst korreografi och roligast framträdande, med mesta möjliga uttryck och förmedling av känsla och helst av allt ska man vara snygg också – eller kanske inte snygg, men åtminstone synkad med de andra i kören!

Därför ägnas flera timmar innan varje framträdande med att fixa hår, kläder och (till min stora fasa) smink inklusive lösögonfransar!

Och tro fan inte att man får sminka sig som man vill. Nej icke. Alla har samma smink och vi följer en instruktion hur det hela ska se ut. Innan vi släpps in på scen blir man avsynad. Allt för att uppnå så nära perfektion som möjligt. Det är helt vansinnigt. Och minst lika fanatiskt som att tävla i fitness. Det är nog därför jag gillar det.

En av våra tävlingslåtar heter ”Inga is back in town” och driver med allas fördomar om Sverige och svenskar. Då bär vi alla

Den börjar så här:

”Spread the news all around
Inga is back in town
Ladies hold your lovers hand
cause he will drop his weddingband!”

Bara för att man är en seriös körsångerska som tävlar på internationella scenen betyder ju inte det att man inte kan balla ur backstage… eller hur?

Los Angeles, Dag 2

Idag har vi haft en händelserik dag som började på piren i Hermosa Beach. Här är jag, min värdmamma Doreen och min körkompis Karin.

Jag älskade verkligen att börja dagen ute på piren.

Efter piren så åkte vi till Venice beach vilket också var en upplevelse. Där träffade vi på ett gäng svarta hiphopare som sålde demos som jag inte kunde låta bli att köpa. Fick också en chans att spana in killarna på utomhusgymmet man sett så många gånger på tv och filmer…

Den här snubben var verkligen något extra… Inte nog med att han gymmade i världens fulaste badbyxor så ville han ha $10 för att posera på ett foto…

Jag fick därför nöja mig med att fota idioten på håll… Men hur som helst var det himla kul att se spektaklet. Nästa gång jag besöker LA ska jag träna där. Det är ett löfte!

Efter Venice Beach åkte vi till Beverly Hills och Rodeo Drive och därifrån via Sunset Beach till Hollywood Bouleward. Det var fantastiskt kul att se allt man hört talas om på riktigt.

Jag gjorde en moonwalk på Michael Jacksons stjärna…

… och självklart fotades vi med skylten Hollywood i bakgrunden.

 

Los Angeles, Dag 1

Tro det eller ej, men jag är i LA!

Det här är min andra dag i denna helt galna stad och så här långt är allt fantastiskt roligt!

 

Resan hit gick bra. Det tog 10 timmar till Atlanta, men eftersom jag satt bredvid en intressant indier så gick det ganska fort. I Atlanta gick vi igenom tullen och de tog nya foton på oss och tog våra fingeravtryck innan vi tvingades igenom en metalltdetektor i strumplästen… Det var galet. Flyget från Atlanta till Los Angeles tog 4,5 timme. Något som verkligen förvånade mig då jag aldrig tidigare ägnat en tanke åt hur förjävla stort USA faktiskt är! Väl i Los Angeles så blev vi upplockade av vår värdmamma Doreen Philbin. Vi anlände hemma hos henne kl 23 och gick praktiskt taget och lade oss direkt.

 

Igår hade Doreen fullt upp med att hjälpa sin 10 åriga dotter med Halloweengrejer så jag och Karin (en körtjej som jag bor med) tillbringade dagen på Getty Museum (ett stort konstmuseum). Det var kul, även om det inte fanns så mycket modern konst som vi hoppats på utan istället en massa tavlor och skulpturer baserade på grekisk mytologi… Hur som helst så var trädgården helt fantastisk.

Jag blev hemskt förtjust i den del som bara innehöll kaktusar.

Igår kväll var vi bjudna hem till en annan ”värdfamilj” på middag och det var nog bland det mest absurda jag varit med om! De var de rikaste människor jag någonsin varit hemma hos och hela deras hus påminde om ett hus till en porrstjärna snarare än till en familj med åtta barn! Vi kom dit och gick in på en innergård där man vad tvungen att gå över en bro för att komma över poolen innan man kunde knacka på dörren som var i ek och minst 2 meter hög. Väl inne så möttes vi av ett kollosalt hus där alla väggar och golv vad gjorda i sten och taket valvformat i alla rum. Värdinnan Cath, som sjunger barbershop, är hemmfru, har fött 8 barn och har en kropp som en Barbiedocka (med stora tuttar och smal midja) erbjöd oss att ta oss på en ”tour” runt huset och självklart tackade vi ja till det! Huset bestod av minst 10 rum. De hade en plasmatv som var minst två meter bred, ett eget gym med massor av maskiner, ett mediarum, ett bibliotek, fyra badrum – alla i marmor – och en scen med en stor flygel och iaf 6 gitarrer för barnen att spela på. De hade en egen kock som lagade mat till oss och barnen hade en egen barnflicka. Därför pratade alla barnen flytande spanska… Senare på källen uppträdde barnen (de som var mellan 16-19) med gitarr och sång tillsammans med deras privata gitarrlärare… Pappan som är kirurg gick runt och berättade hur de inte har vanlig tv utan bara dokumentärer och utbildningsprogram på DVD för barnen och att de undervisar barnen delvis hemma genom att hyra in professionella akademiker. Till exempel så hade de fått en expert på egyptisk konst att följa med familjen till Egypten och guida dem runt i pyramiderna (som stängdes av för deras skull) och hade haft en rysk konstkännare som guide när de tog med barnen till Ryssland. För att inspirera deras 10 åriga son så satte de honom i konstskola i 4 månader innan de åkte – och detta betalade de via halvtimmen! De planerar nu att bygga en atelje för honom hemma så att han kan sitta på terassen och måla av deras fantastiska havsutsikt… 

Det var läskigt, men samtidigt spännande att träffa sådana människor. Barnen var läskigt välartade och det kändes inte så trevligt att bo där. Jag insåg snabbt att jag inte skulle vilja byta med dem för allt i världen. Min mamma må vara dum i huvudet, men hon är åtminstone inte av plast. Min pappa tycker iofs om att jag och mina systrar sjunger, men någon ”familjen von Trapp” har jag ändå sluppit att vara. Jag skulle älska att åka till Ryssland och kolla konst med en expertguide – men inte när jag var 10!

 

Kvällen var ändå supertrevlig. Jag träffade flera barbershopare från Harbourlites och vi sjöng tillsammans. Det var kanon. Och maten var god! Även om amerikanerna är lite för fixerade vid att det är halloween… Kolla in dessa ”minipumpor” som är gjorda av ost och kex…

 

Idag har vi gått ”all American crazy”. Vi har promenerat längs Venice Beach, varit i Hollywood och i Beverly Hills och strax ska vi iväg och kolla på när barnen går ”trick or treat”… Mer foton kommer senare!