Jag älskar honom, Anna Gavalda

Jag älskar honom av Anna Gavalda är supermysig. Den har samma sköna stämning som Tillsammans är man mindre ensam och ger samtidigt ett nytt perspektiv på äktenskap och otrohet. Intressant och läsvärt!

Solstorm, Åsa Larsson

Jag fortsätter mitt projekt att läsa in mig på deckarförfattare och den här gången läste jag Åsa Larssons första bok Solstorm. Den utspelar sig i Kiruna och handling utspelar sig i en frireligiös miljö. Brottet, ett mord, utförs i kyrkan. Och de misstänkta är religiösa fanatiker. Jag gissar att boken skrevs när Knutby var på tapeten.

Åsa Larssons deckare är lite för förutsägbar för min smak. I och för sig är jag nog inte helt rättvis när jag säger så, för jag tycker helt enkelt att böcker där handlingen kretsar kring galna religiösa människor som tror sig ha kontakt med Gud och agera efter hans tycke är jvligt tröttsamma.

Sedan tycker jag det är ännu med tröttsamt när man använder djur för att visa att mördaren är en riktigt ond människa. Den här gången kidnappade mördaren en hund och tejpade hans lilla nos med eltejp. Suck.

Var Åsa Larsson orolig att jag som läsare inte skulle tycka att han var galen och ”bad guy” nog när han pratar med Gud och har mördat en kille i kyrkan, karvat ut hans ögon och klippt av båda händerna och snott en (glömt kvar den andra)?!!

Okej att man dödar en medmänniska, men en hund! Där går gränsen…

Suck.

Stephenie Meyer, Om jag kunde drömma

Idag läste jag klart Stephenie Meyers Om jag kunde drömma. Det är den första delen i serien ”Twilight”. Jag tror det räknas som en tonårsbok, men jag måste ändå medge att den är underhållande. Jag vet inte varför, men jag har alltid haft en förkärlek för vampyrböcker. För övrigt så läser jag inte fantasy alls, men just vampyrhistorier slukar jag mer är gärna.

Nu var det länge sedan jag läste en vampyrhistoria så Om jag kunde drömma var härlig, även om den knappast är särskillt originell. Den påminner faktiskt en hel del om Anne Rice böcker som börjar med ”En vampyrs bekännelser”. 

Jag känner igen de ”goda” vampyrerna som plågas av samvetskval över vad de är och livnär sig på djur, den omöjliga kärleken emellan en människa och en vampyr och det perspektiv på åldrande som man bara kan få om man fastnat i evig ungdom.

Svenhammeds journaler

Kristofer köpte en bok till mig som heter Svenhammeds journaler. Det är en ungdomsbok som är skriven av en Zulmir Becevic´ (egentligen ska det vara en krummelur över första c:et också, men jag vet inte hur man gör en sådan med ett svenskt tangentbord).

På bokens baksida står tre påståenden:
1. Jag är född i Sverige, men jag är inte svensk.
2. Jag kan svenska bättre än svenskarna, men jag är inte svensk.
3. Svenska är faktiskt det enda språket jag kan, men jag är ändå inte svensk.

Det speglar samma problematik som jag ständigt möter på mitt jobb. Elever som läser svenska som andraspråk även om det är deras första (i vissa fall enda) språk. Det är skrämmande.

Medan jag läste boken försökte jag komma på vilken av min elever som skulle kunna tänkas gilla den och  problemet är att jag inte kom på en enda. Mina elever med invandrarföräldrar skulle nog bli provocerade och tycka att den är dum och mina svenska elever skulle inte vilja läsa en ”blattebok”. Men det är ju här i Botkyrka – intergrationens mecka. Jag kan tänka mig att svenska ungdomar i andra delar av Sverige kan tycka att det är spännande att läsa en bok om en svensk ”invandrarkille”. Här i Tumba kan jag dock bara komma på kollegor som skulle kunna uppskatta den.

Kanske inte är världens bästa utgångsläge för en ungdomsbok?

I cirkelns mitt, Dan Brown

I förrgår läste jag klart I cirkelns mitt av Dan Brown.

Jag läste den för att Kristofer förbjöd mig att beställa fler böcker på postorder förrän jag läst allt som står i bokhyllan och jag köpte den på rea förra sommaren.

Den var faktiskt bra. Jag har iofs tyckt om hans andra böcker också, men denna gillade jag extra mycket.

Precis som de andra utspelar sig boken under ett dygn och huvudpersonerna är en man och en kvinna som på det här dygnet utsätts för livsfara, blir kära i varandra och inleder en sexakt på bokens sista sida… Precis som de andra böckerna så representerar huvudpersonerna både av lekmän och av riktiga experter och handlingen och språket är packat av konstiga tekniska termer och en massa vetenskapliga fakta (som jag ej betvivlar än sanna)…

Kort och gott – ännu en Dan Brown. Det har funkat förrut och det funkar igen. Jag är säker på att hans nästa bok håller för samma analys.

John Ajvide Lindqvist, Människohamn

Jag läste klart Människohamn av John Ajvide Lindqvist igår.

Normalt, och även den här gången, har jag lite svårt för böcker med övernaturliga inslag. Det går liksom bra om personerna i boken tror på det övernaturliga, men att berättelsen i sig inte signalerar att det inte nödvändigtvis är så, men när bokens handling bärs upp av övernaturliga inslag som man som läsare förväntas acceptera så får jag det svårt. Jag tappar motivationen att läsa vidare, får svårt att leva mig in i storyn och tycker att boken är seg.

Den här gången kom jag iaf över den tröskeln. 

När jag väl hade köpt att en av huvudpersonerna hade en svart snigelliknande insekt i en tändsticksask och att han dagligen måste spotta på den för att i utbyte få övernaturliga förmågor i form av en förståelse av havet och och en förmåga att styra vattnet på ett annat sätt än alla andra, så fick det mig faktiskt i stället att förstå varför John Ajvide Lindqvist fått Selma Lagerlöfs litteraturpris.

Han går i hennes fotspår så till vida att han för vidare en berättartradition där sagan och myten fortfarande spelar en betydande roll för handlingen. Hans övernaturliga inslag är ju inget annat än en förlängning av Selma Lagerlöfs berättartradition.

Skumtimmen, Johan Theorin

Nu har jag läst Skumtimmen av Johan Theorin. Jag har redan läst hans andra bok Nattfåk.

Jag gillade båda. Skumtimmen är skitbra; spännande, annorlunda, smart, läskig och trovärdig intrig.

Förlossningshandboken

Idag har jag suttit inne och läst Förlossningshandboken hela dagen.

Den var bra. Inte för att jag fick veta så himla mycket nytt, men ändå.

Jag fick iaf inspiration till ett par fler målbilder.

Mari Ljungstedt, Den mörka ängeln

Idag har jag läst Mari Ljungstedts Den mörka ängeln.

Jag tror det är den bästa; personerna utvecklas, relationerna utvecklas och det finns en psykologisk dimesion som är mycket mer utvecklad än i de tidigare böckerna.  

Det var den sista boken av Mari Ljungstedt som jag har hemma, så nu ska jag läsa något annat. 

Mari Ljungstedt, I denna ljuva sommartid

Idag har jag läst Mari Ljungstedts I denna ljuva sommartid.

Den var ganska lik de andra böckerna, men den här gången fick man faktiskt reda på lite nya grejer om några av huvudpersonerna.

Dessutom visade det sig att gärningsmannen var en kvinna – gravid i vecka 36.

Tji fick den som trodde vi höggravida är oförmögna att göra saker!

Mari Ljungstedts böcker är så simpla att man kan läsa dem samtidigt som man tittar på tv, vilket passar mig perfekt nu när jag både är trött och ofokuserad när jag läser.

Jag ska nog läsa en till – den sjätte - imorgon.