Vincent observerar
Vincent snackar för fullt och nu får Kristofer och jag verkligen skärpa oss med vad vi säger.
För ett par veckor sedan sa Vincent:
- Mamma, vart fan är min kudde?
Aj aj.
Nu i veckan när vi åt middag så sa han om maten:
- Det är skitvarmt.
Oops.
Vad gör vi? Försöker ge alternativa ord utan att göra en stor sak av det, för att säga “inte” till Vincent är ingen bra ide. Det gör han så bra själv.
Varje dag säger han:
- Dumma mamma!
- Vill inte! Kan inte! Inte sova! Inte släcka lampan.
- Inte äta! Usch, äckligt!
Sedan säger han mycket kul också. Igår bad han om saft och när han fick det så sa han stolt:
- Tackar tackar.
Det var som att han visste att det var ett bra ord och hade väntat på ett tillfälle att få testanvända det.
Och så är han fantastiskt observant. Igår satt han vid köksbordet och tittade i DN (genibarn ja). Han såg den här bilden:
Så tittade han i tidningen och på vår väggklocka och i tidningen och så pekade han på klockan i tidningen och vår på väggen och sa:
- Titta mamma, klocka sammalikadan!
Jag sa att “ja det har du rätt i”. Och pysslade vidare. Vincent fortsatte titta på vår väggklocka och på den i tidningen, vred huvudet fram och tillbaka flera gånger, och till slut pekade han på den i tidningen och så sa han:
- Men den här gör inte så.
Medan han sa det så rörde han fingret i cirklar över DN-klockan.
Han menade att visarna på klockan på bilden inte rörde sig, men det gör de på vår. Snacka om observant.
Jag försökte säga något om att foton inte rör sig, utan att det bara är i verkligheten som det rör sig, men insåg snabbt att det inte stämmer i den interaktiva it-värld som han växer upp i.
